Så här blev julkortet till:          
               
     

I Fröskog socken, norra Dalsland, växer de här två jätteekarna. Bara några tiotal meter isär står de.

Eken i förgrunden är den något mindre av de två. Den större eken skymtar i bakgrunden alldeles till höger om stammen. Båda har en diameter på kanske drygt två meter.

Ekarna är absolut värda att besöka! Bäst är att parkera bilen på den stora parkeringen vid den gamla hamnen i norra änden av sjön Ärr. Ekarna står längs den privata vägen öster om sjön, omkring sjuhundra meter är det att gå från hamnen.

      
               
     

Den största av ekarna är ihålig så att ett stort rum bildats därinne. Grävlingar har grävt sig ner inne i håligheten och att döma av mängden utkastad jord så har de ett omfattande gångsystem under eken.

     
               
      Eken är verkligen överväldigande på nära håll!      
               
      För att få stämningsljus, som ett eldsken, lindade jag in en ficklampa i brunt omslagspapper och lade den inne i eken. Med lång exponeringstid och lite photoshopping efteråt blev det en fin scen för vedhuggartävlingen.      
               
      Lennart Helje är min favoritjulkortsmålare! Alla bilder jag har sett av honom är välgjorda, eleganta och fantasifulla. Tomten och katten passade väldigt bra som innevånare i eken.      
               
      Nisse Nordhugg var en anonym illustration jag hittade. Bilden känns absolut norsk så han fick heta Nisse för att det är den norska benämningen på Tomten.      
               
      Jenny Nyströms tomte passade bra som expert och domare, mest för att han är välgjord och tittar i rätt riktning. Dessutom har han ju en yxa i handen (dock med felmonterat skaft så kanske han inte är en riktig yxexpert ändå)...      
               
      Tatratomten var en annan anonym illustration jag såg nånstans. Inget ursprung angivet. Han känns östeuropeisk för mig och jag fick ändra färgen på luva och byxor för göra en riktig tomte av honom.      
               
     

Lennart Heljes räv fick komma med för att han är så elegant. På julkortet syns han längst ute till höger, intill Tatratomtens vedstapel.

      
               
      Sparvugglan satt i en starholk utanför mitt köksfönster en dag och jag kunde gå ut fotografera henne på nära håll. Den passade bra som övervakare av sagospelet.      
               
      Vid julen 2015 såg eken ut så här. Inre röta har löst upp grenarnas fäste i stammen så att de inte står emot snöttryck eller andra påfrestningar längre.